elingerdin

Vaknade av att jag tänkte fasen det kan inte vara morgon än. Kroppen känns helt slut skörd. Jag måste tänka positivt för att orka kliva upp, upp kom jag men sen tog det liksom stopp blir så arg på mig själv när jag känner såhär. Allt man ska klara varje dag börjar bli en mardröm men jag sätter ändå på mig ett leende och fortsätter att kämpa och tanken att det finns andra som har det värre är det som håller mig på benen.

Idag är det fredag och helgen närmar sig, min mans yngsta son kommer och man vill ju hitta på något roligt speciellt när han har fyllt år och allt. Vart ska man hitta den energin ifrån men det är alltid härligt att ha små nära sig.

 

Genast kommer tankarna på egna biologiska barn upp, jag vill gärna ha egna men kommer jag att orka? som jag känner idag så vill jag bara sitta i soffan och jäsa. Livet kan ju inte vara så här utan hoppas att lite längre fram att jag fått den hjälp så jag klara livet som förälder.

Livet kan väl bara bli bättre eller hur??