elingerdin

Under årens lopp har jag haft många vänner, förlorat lika många och det är naturligtvis delvis mitt fel. 

I perioder tar jag avstånd från det mesta av omvärlden och lever i min egen lilla bubbla. Detta är inget jag direkt är medveten om där och då. Jag menar inget illa med detta, det är inte bara med vissa jag tar avstånd ifrån utan det är med alla till och med familjen. 

När jag återvänder till världen så kanske inte alla är kvar vilket jag inte klandrar dem för eftersom de inte vet varför jag helt plötsligt tar avstånd. 

De som finns kvar efter alla mina perioder har blivit min familj, så jag kanske inte har många nära vänner men jag har en stark familj som jag alltid kan lita på och som aldrig släpper taget. 

Min bästa vän är nog ändå min hund Chanel. Vi är med varandra dygnet runt, dit jag går går hon och hon dämpar min ångest. Hon får mig att skratta, tröstar mig när jag är nere och älskar mig för den jag är. 

Många höjer nog ögonbrynen när de läser detta men hon är min trygghet i jobbiga tider och jag vet inte hur mig liv skulle ha sett ut om hon inte fanns i det.