elingerdin

Nu har jag vetat om min diagnos i några dagar och har hunnit smälta in det lite. 

Nu känner jag en liten irritation över, varför gjordes inget av det här när jag va yngre? Då kanske jag skulle ha fått den hjälp i skolan som jag behövde eller då kanske jag hade sluppit må så dåligt jag gjorde under uppväxten. Jag skyller inte mitt mående på någon, det är ingens fel och alla har gjort så gott de kunnat. Ändå så tror jag det är nyttig att få känna den här typen av känslor för att bearbeta allt men jag är ju den samme som jag alltid varit jag kan nu sätta namn på vad som gör min vardag lite mer avancerat 🙂 

Det snurrar i mitt huvud av så många känslor och tanka. Nu gäller det bara att hitta mina verktyg så jag kan fixa vardagen. 

Någon som har tips som kan hjälpa ?

Ni kan skriva till mig via sms eller på Messenger 

Kram på er ❤️