elingerdin

Följ med mig under min vardag och vad som händer i mitt liv med mina diagnoser

förbannad och det är bara förnamnet

Kategori: Allmänt

Idag fick jag ett samtal från försäkringskassan och de sa att min läkares kompliteringar var inte alls bra hon hade inte kompliterat uppgifterna alls så intyget går inte att använda så troligen kommer jag få avslag på min ansökan nästa vecka. Tårarna rann och berättade hur frustrerad jag var på läkaren och hur maktlös jag är och fattar inte vad jag ska göra nu, min handläggare beklagade att hon var tvungen att ge mig det svaret men jag berättade hur tacksam jag ändå va mot henne att hon ändå har försökt hjälpa mig och jag hörde att hon hade nära till gråt. Jag är tacksam att jag fått en handläggare på försäkringskassan som hade medkänsla och bryr sig om mig och har hjärtat på rätta stället.
Ringde därefter till vårdcentralen och kan säga så här har aldrig varit med om så otrevligt bemötande som jag fick när jag ringde, hon skyllde allt på försäkringskassan och sen var det helt plötsligt mitt fel men hon skulle säg till en av samordnarna att ringa mig och ge mig några svar och det är samma person som skulle ha ringt mig för typ ett halvår sedan men aldrig ring väntar än så jag har inte så stora förhoppningar.
Ringde till mmr väntar på att de ska ringa upp, ringde kuratorn och hon skulle se vad hon kan göra men skulle försöka hjälpa mig, ringde sedan till gotahälan och de gav mig nummer till en klinik i Linköping till en läkare som kan EDS och hon som svarade ville hjälpa mig så hon satte upp mig på telefontiden med läkaren så han kommer ringa mig nästa vecka.
Sedan försökte vi ringa chefen som ansvarar för den vårdcentralen jag tillhör och berätta om läkaren och de andras beteénde och se om det hjälper. Så just nu är bollen i rullning och jag ska klara det men är så frustrerad och tom men har inge annat val än att fortsätta kämpa någongång ska jag väl lyckats. Nu känns det som jag är i en hemskt brant uppförsbacke som aldrig riktigt vill ta slut hur mycket jag än trampar så står jag liksom still :(
 
Det är så jag har tillbringat min dag har inte tid med skiten men har umgåts en hel del med min underbara make som finns där för mig i alla lägen. Handlat och bara umgåtts. Har underbara vänner som stöttar mig i allt detta till er vill jag bara säga TACK ni ger mej mer energi och kraft för att orka fortsätta kämpa <3