Änligen säger jag bara :) Var till sjukgymnasten i måndags för att kolla upp så att jag verkligen har Ehlers danlos syndrom. Hon gjorde denna skala som de utgår ifrån hur mycket jag är rörlig och tog upp mina symtom och efteråt kunde hon konstatera att jo visst har jag ehlers danlos syndrom. Så nu skulle hon skriva det i min journal och till min läkare så att jag skulle få hjälp med alla papper och så. Ska dit om två veckor igen.

Det kanske är konstigt att man kan känna att man är glad över diagnosen men har man kämpat att få en i över sju år så är det ganska befriande att äntligen få det på papper varför jag har haft så ont och inte orkat vissa saker mm.

Det är även lättare att säga till familj och vänner när man inte orkar varför man inte gör det. Fast de har varit så otroligt stöttande alla dessa år kanske inte alla men de flesta och de som stöttat mig finns fortfarande kvar i mitt liv och de som inte stöttat eller förstått försöker många av dem att göra det nu och det är jag otroligt tacksam för.

Jag har många frågor som jag ska ta med mig till sjukgymnasten men även till läkaren som jag hoppas jag får svar på som tillexempel hjälpmedel eller hur kommer detta utveckla sig och många många mer.

 

Nu har jag äntligen skrivit av mig men nu ska jag inte vänta flera månader på att skriva. Om jag skriver oftare lova då att följa mig på min resa här på bloggen :)